- Envisa jag på gymmet

Det är så fantastiskt bra att torrschampo existerar när man precis haft ett sjuhelvetes tufft men skönt, gympass och håret ligger i svettiga stripor runt ansiktet, och ser lite allmänt ut som att det kanske har planerat att gå av. Prisa gudarna för torrschampo då. Det vill säga, just nu. Drog till gymmet med tanken att jag skulle köra min vanliga runda på gymmet, men nej det förstår ni hade inte min hjärna lust med när jag väl klev upp på crosstrainern. Istället för att nonchalant trycka på "Quick start" blev lilla jag nyfiken på knappen "weight loss" och så helt plötsligt kastades jag in i ett genomtänkt crosstrainer-program som höll på i 30 min med varierande jobbiga nivåer. Det var ovant och lite klurigt men definitivt spännande. Med tanke på hur dålig min kondition är trodde jag att jag skulle svimma efter de där tio minuterna som jag vanligtvis brukar kämpa mig igenom, men icke. Känner mig måttligt stolt. Sedan att pulsen rusade fram på ett stadigt 185 slag i minuten kan vi la låtsas som inte hände?

Efter det så började jag dra mig igenom mitt vanliga gympass som inkluderar alla muskelgrupperna, uppifrån och ner. Det var där jag märkte hur envis jag faktiskt är, haha. Eftersom jag redan var inne i adrenalinkicken så tänkte jag att jag lika gärna kunde köra fullt ut på resten av maskinerna. Så jag tog de tyngsta vikterna jag klarade av på maskinen jag var vid och gjorde så många sets som jag orkade, och så bytte jag maskin och gjorde samma sak där. Herregud. Hur lever jag ens fortfarande? Svetten bara forsade, men bara i ansiktet, hårbotten och nacken vilket kanske en del tycker är skönt då jag praktiskt taget slipper jobbig kroppssvett i övrigt. Men där jag svettas syns det allra mest. Typiskt. Men torrschampot löste det mesta och gav håret 210% fluff i volym så nu när jag faktiskt sitter i en hög i soffan här hemma måste jag ju bara pallra mig in i badrummet och ta den där duschen. Ja.

Jag är inte ett särskilt stort fan av att tvätta håret. Jag gör det naturligtvis när det behövs, jag är inte galen, men det tar ett tag från det att jag bestämt mig för att göra det, tills jag faktiskt ställer mig fullt redo i duschen. Det är som on jag behöver tid för att starta upp. Jag måste förbereda mig mentalt. Sen när jag väl står där brukar det varma vattnet vara superunderbart och då förstår jag inte varför jag tjafsade så mycket innan. Det är förstås tills fukten och värmen börjar skapa ett sug inåt och duschdraperiet som enbart är fäst i toppen drar sig närmare mig. Då är det glasklart igen varför jag tjafsade med att gå in i duschen. Det där förbaskade duschdraperifanskapet från helvetet retar gallfeber på mig. Och som den envisa person jag är, så försöker jag stoppa dess närmande med de olika flaskorna jag har i duschen. Det vill säga att jag prompt placerar dem ovanpå nederkanterna av draperiet för att få det att stanna. Den här strategin har varierande vinstchans varje gång, men det är min enda lösning. Aja. Nu är jag ju där i alla fall, i den där stunden då jag tjafsar om att gå in och tvätta håret. Jag kommer snart ge upp. Eller?

Jo. Fan Linnea. Haha. Jobbigt att vara envis ibland.

Emmy Lea