Det börjar nästan kännas som tradition att vakna en timme innan klockan ringer. Det är som om världen just i det ögonblicket har bestämt sig för att allting ska läggas märke till. Kylskåpets surrande och kluckande, knäppandet från ytterdörren, det minsta ekot från korridoren utanför och ljusstrålar som inte är där. Allting märker jag då. Typiskt.
Men idag blev det en morgonpromenad med Sofia som tog ungefär en timma. Vi gick ut strax efter halv nio, och det var ett väldigt skönt uppvaknande. Luften var frisk, och det var förhållandevis tyst ute på Trollhättans gator. Det är i sådana här stunder som jag verkligen trivs här. Fantastiskt. När vi kom till tågbron så tänkte vi gå över, och gå längs spikön som vi brukar på våra promenader - nu var det ju dock ett tag sedan. Men nej. Då bestämde sig tågbron för att dra igång sitt röda ljus, och sänkte ner en bom tvärs över gångvägen. Vi tittade åt båda hållen - ingen båt i sikte. Väldigt märkligt. Det bara lät och blinkade trots att vi inte såg någon båt. Det var lite underligt. Ett spökskepp kanske? Haha, nä men efter ett tag så såg vi ett mindre fartyg komma från kanalens vänstra håll, så där var det mysteriet förklarat. En lite spännande promenad.
Vår lilla morgonpromenad avslutades på samma sätt som den brukar - vi gick och handlade på ica/hemköp. Jag var ute efter clementiner men fick istället köpa bananer, då clementinerna hade höjts i pris. Tråkigt, men egentligen inte så värst mycket dyrare, så det blir nog clementiner ändå här någon dag. Nu sitter jag dock hemma och väntar på att ett ägg ska koka färdigt, så jag kan käka frukost och sedan dra iväg till skolan för ett seminarie. Kul.
0 kommentar(er)
