Tystnad. Det finns någonting oerhört rofyllt i tystnad som har förmågan att fylla en hel sal. Ett dovt muller flimrar i bakgrunden, smågnissel låter när en stol skrapar längs golvet på våningen ovanför. Men annars så är det tyst. Det finns plats för allting. Allt det där som krymps ihop när det är höga ljud, det där som känns så svårt att hålla fast vid när lysrören blinkar och stör, och när ljuden från fem personer känns som femtio. I tystnaden får jag plats. Mina tankar kan andas. De kan vandra iväg och skapa magi. Det går inte när det är höga ljud.
Morgonen är en fantastisk tid. Speciellt när dimman lurar runt byggnaderna i stan och det är tomt på folk. Det låter väldigt ensamt när jag beskriver det så här, men det är en perfekt stund för att ladda batterierna. För snart kommer människorna, de kommer vara högljudda och plötsligt kommer salen jag sitter i att kännas full, nästan till bristningsgränsen. Men det är okej. För jag har den här stunden just nu. Och det räcker.
0 kommentar(er)
