Emmy Lea

Fredag, 31 Juli


Hejsan! 

Nu sitter jag på tåget på väg ner till Göteborg för helgen. Att jobba åtta timmar om dagen och samtidigt gå upp klockan fem varje morgon sliter verkligen på en. Jag är semestervikarie i en järnhandelsbutik i Vänersborg till och med nästa fredag, och medan det varit och är ett helt okej jobb - t.o.m stundtals roligt - så ska det bli skönt att få ledigt i några veckor. Sedan börjar år två på högskolan. 

På den senaste tiden så har det varit mycket som rört sig i mitt huvud - jobb och studie-tankar, låtskrivande, lägenhet... Ja ni. Var ska man ens börja?



Under Fallens Dagar i Trollhättan så såg jag Norlie & KKV uppträda och då fick jag en sån inspirations-rush. Nästan som ett lyckorus. Ibland på konserter så upplever jag sådana stunder, och det är verkligen som att flyta på moln. Det känns som om hela bröstkorgen expanderar av glädje och att den när som helst skulle kunna explodera och att fjärilar skulle flyga ut. Det är nog den bästa förklaringen jag kan ge. Lite sådär kreativt poetiskt. Nä, men det är den bästa känslan jag vet, man liksom står där i publikhavet och gungar alternativt stampar i takt med ett förbaskat löjligt leende på läpparna. Det är i de stunderna som jag på riktigt saknar att framträda på scen. Att få sjunga och veta att folk lyssnar, att de uppskattar vad man gör. Att få höra applåderna. Det saknar jag. 

Men hur som helst. Då när jag fick höra Norlie & KKVs låtar som är på svenska så fick jag sån himla inspiration. Så jag har bestämt mig för att försöka skriva fler låtar på svenska. Det har reda. Blivit en speciell som jag skrev häromdan som jag är sjukt nöjd med. Har inte spelat in den ännu, men det kommer. Jag tycker det är svårare att skriva bra låttexter på svenska, det känns mer komplicerat att lyckas få till seriösa texter. Att få vardagens ord till något spännande och känslomässigt nice. Jag tror att det är för att jag hela tiden hör svenska runtom mig, bor man i Sverige så blir det ju så. Därmed blir ju engelsk text lite mer intressant. Så jag får fundera mycket mer och verkligen känna av så känslan blir rätt. Vill liksom skriva låtar med viktig känslomässig betydelse.. Sedan så vill jag lyckas fånga den där kraften, den där styrkan som får en att tappa andan och vilja haka på i sången. Det är ju väldigt mycket begärt av lyssnare. Men egentligen vill jag väl bara skriva musik som gör att jag känner så. För då tror jag att lyssnarna hör att det är äkta. Att det faktiskt känns. 

Förra helgen så hade mamma en sån himla go målar-dag så jag blev så nyfiken på att pröva. Den här ovanför målade jag med olika nyanser av blått, och lite vitt. Det är så fantastiskt kul att få ut all kreativitet ur systemet! Oavsett vad för något så mår man så bra av att att göra sånt här. Sjukt skönt. 

Har ju varit aktiv på en dejtingsida, och jag lovar att jag ska ta och skriva lite om det, men det får bli i ett annat inlägg. Syrran ska möta upp mig på stationen och sen ska vi umgås lite på stan tills hennes pojkvän kommer med tåget klockan åtta och då är tanken att vi ska käka någonting. Trevligt sådär på fredagen. 

Vi hörs!
Lördagsmorgon och Fredagskonsert

Idag är det sol. Helt fantastiskt va längesen det var jag kunde dra upp persiennerna och se sol här i Trollhättan. Men nu är den här, och kyla tog den med sig. Typiskt. Men jag är nöjd ändå. 

Igår var det konsert som gällde. Veronica Maggio och Alina (?) som förband. Det var coolt och lät bra, men jag har äntligen fattat att jag borde inte vara i ett publikhav. Jag kände mig trängd, varm, hade en sjuhelsikes huvudvärk p.g.a ljuset och alla ljud, så jag var tvungen att gå ut. Så jag stod utanför konsertsalens öppna dörren under typ hela konserten. Men jag hade det trevligt ändå, var ju mest där för att umgås med mamma och min syster, och Joss tyckte att det var bra, så då är jag helnöjd. Tänkte slänga upp de få bilder som jag tog igår. 






Melodifestivalen 2015
När jag var liten så var min högsta dröm att bli popstjärna. Mitt hjärta slog extra slag när jag tänkte på en framtid som artist. Drömmen som just popstjärna dog väl ut några år senare, men ersattes av en mognare version; att bli en känd och betald musiker.
 
"Betald" delen går väl att diskutera om jag kan räknas som. Jag har haft några spelningar med en trevlig arrangör som var mån om att musikerna skulle få lön. Där hade jag tur. Men känd kan man ju definitivt inte säga att jag är eller varit. Dock så har jag gått i musikklass i 4 år i grundskolan och Musik och Musikproduktions-linje i 3 år på gymnasiet. Sånglektioner och lektioner i låtskriveri. Allt det här har utvecklat mina kunskaper om att vara musiker.
 
Och vad gör man när man har egenskrivna låtar som man känner är bra? Jo, man bestämmer sig för att skicka in dem till Melodifestivalen 2015. Och nej, jag har inte höga förhoppningar, jag är inte galen. Men det skadar inte att skicka in. Så därför har jag den här sommaren spelat in och mixat minst en låt som jag planerat att skicka in. I år försöker de ju också få 50% kvinnliga upphovsrättsmän, och 30% svenska texter. Jag har hållit inne med en svensk låt sedan 2 år tillbaka, så jag tänker, why not?
 
Händer det ett mirakel, så gör det det. Annars är jag bara nöjd med att för en gångs skull vara väldigt glad och nöjd med en mixad låt.