Emmy Lea

Fan vad arg jag blir på er politiker
Asså är det bara jag som inte fattar grejen med det katastrofalt löjliga krisläget med Sveriges politik just nu?
 
Sveriges befolkning gjorde under valet sitt beslut och berättade då för politikerna vilka de ville skulle styra i vårt land. Så långt hoppas jag att vi alla är överens. Men sedan när Socialdemokraterna givits den makten helt rätt enligt valresultatet, ja då ska övriga partier sura som några jävla småbarn och helt olikt de svenska politiker som de faktiskt är, välja att göra vårt lands politiska situation till en mental krigszon.
 
Är det helt ologiskt ifall man förväntade sig att alliansen skulle ta sitt - uppenbarligen icke existerande - förnuft till fånga och låta folkets valda parti hjälpa detta land från den plats de blivit givna? Är det ens lagligt för de partier som inte fick högsta majoritet att förstöra den politiska situationen så här? Om det är helt rätt och lagligt så vet jag faktiskt inte om jag har någon vidare lust att vara en del av detta landet längre.
 
För vi är människor som har hopp, vi här ute i Sverige. Vi är inte bara namn i databaser, statistik från valet, vi är människor med all den komplexitet som finns inom oss i form av tankar och känslor. Det kanske är svårt för er politiker att fatta hur jävla fel det är att försätta ett land i denna politiska fanskapssituation, för ni kanske inte förstår att utanför de politiska byggnaderna där ni för tillfället utövar er idioti finns det livs levande människor som är de som påverkas av era val. Vi är de som får ta smällen. Vi får leva med konsekvenserna av eran sandlådalek, för att använda en aktuell term. Det är inte ni med era slingrande ord, era äckliga försök till maktövertagande eller era hemska försök till att osynliggöra den främlingsfientlighet som existerar i partiet bredvid ert.

 

Vi är Sveriges medborgare. Människor. Vi har hoppats. bönat och slitit för att försöka få våran vilja igenom. Och när vi äntligen fått det så rycker ni undan marken för oss. Av ren ilska, desperation, barnsligt missnöje, ja inte vet jag. Men jag tycker mig minnas något om rättvisa. Om jämlikhet och om mänskliga rättigheter. Demokrati. Folkets val. Men det kanske var naivt av mig att tro på dessa saker. Dessa Svenska saker som är tänkt att uppehållas enligt lag, att drivas igenom av er, för vår skull. Ni politiker verkar ha slutat driva igenom saker får vår skull. I nuläget ser man rätt tydligt hur makt har skapat en girighet, en obehaglig drivkraft för kaos och någonting som är så långt ifrån Sveriges värderingar som det bara går att komma.

 

Jag trodde vi var ett land med hopp. Ett folk. Människor som tror på varandra och ger varandra styrka och kärlek, för att det är så det fungerade en gång. 

 

Jag tycker inte att detta är okej. Och jag vågar chansa på att det nog är många som håller med mig här. Vi människor i Sverige förväntar oss fortfarande politiker som för vår talan. Men då menar vi vår talan, på riktigt. Släpp taget om missnöjet och låt folkets valda ledare få ta sin rätta plats där vi velat ha honom. Låt oss få vår vilja igenom. Är inte detta själva syftet med demokrati? Eller har vi passerat den gränsen?

 

För är det så här det kommer vara, så vill jag inte vara en del av ett kaotiskt, desperat och splittrat Sverige - för det var ni politiker som förstörde det. Ingen annan.