Igår morse var jag lite arg när jag öppnade en ny flik med blogg.se och började skriva mitt inlägg om politik. Främst var jag väl egentligen frustrerad. Jag ska inte dra igenom allt igen, det är jag alldeles för trött för. Är någon intresserad så ligger det inlägget under detta, så det är bara att läsa på.
Men sanningen är att världen håller på att kollapsa i tystnad. Det vimlar av orättvisor i alla former precis överallt i världen, och den möts oftast med för hög tystnad. En tystnad som bränner och svider. Den sortens tystnad som skaver, en sådan som gör så ont i mig att jag vill skrika. Jag tror att många känner så. Men så finns det ju den där demoniska rösten inom dig som säger att du är svag, din röst kommer inte höras, dina ord betyder ingenting. Och ibland brukar jag sparka till den rösten, för visst fan betyder mina åsikter något. De existerar. Jag är en del av något större i en värld av människor som tror på något. Ord är allt. Men det finns också bevis på att ord, skrik och brinnande hjärta slår igenom den skavande tystnaden - utan att få genomslag. I USA är det detta som pågår just nu. Poliser frias från åtal om mord i en frustrerande vridning av "brist på bevis" och folket känner sig svikna och otrygga. Det finns inte ord hemska nog för att beskriva vad jag anser om denna situation. Det är ett fult spel de gör, de amerikanska poliserna. De behöver ta ansvar och framför allt lära sig om respekt för liv. Alla liv. Trenden med poliser som mördar mörkhyade män måste brytas, och det är inga andra än poliserna som kan ta det ansvaret och påbörja en riktigt bra förändring. Förlåtelse borde inte accepteras här för det räcker. Det amerikanska folket vill ha bevis. Annars blir det inte fred, annars försvinner tron. Och en försvunnen tro ska absolut inte skyllas på folket. Det är skamligt att folket blir de onda här, när förövarna går fria med makt över andras liv. Det är ett fult och farligt spel som behöver krossas. Med ord.
0 kommentar(er)
