Emmy Lea

Livets berg-och-dalbana
Tänkte försöka hälla ut alla tankar här som trängs i mitt huvud för tillfället, hope that's okay. 

För några månader så var mitt liv helt annorlunda. Jag skulle inte gå på högskolan, skulle definitivt inte flytta hemifrån, kunde knappt laga mat - liksom räknas pommes i ugnen? - och hade aldrig velat skaffa glasögon igen. Men här sitter jag nu - högskolestudent, har flyttat hemifrån, kan laga mat (!) och har glasögon igen och tycker jag passar utmärkt i det. Det är underligt hur livet svänger ibland. Stundtals blir man åksjuk av alla snurrar och vändningar, och ibland blir man galet glad, nöjd och stolt över berg-och-dalbanan och äventyret den gör livet till. För tillfället är jag nöjd. Men det är så lätt att halka här, att tycka si och helt plötsligt händer något som gör att man tycker så istället. Det är förvirrande, förfärligt irriterande och helt fantastiskt spännande. Ja... 

Lyckas ofta få spinn på tankarna så här när jag lyssnar på pepp musik. Gött är det. En sak som är underbart med att bo ensam är att man kan skruva upp volymen på vilken låt som helst och glatt dansa runt i lägenheten och sjunga med, vilt omedvetandes om omvärlden och all dess komplexitet. Det är dem stunderna man lever för. De stunderna då världen försvinner bort runtom en och allt som är kvar är den där fantastiska känslan inom en och leendet på ens läppar. Det är då jag vill leva som mest.