Emmy Lea

Nattliga tankar
Trodde mina sömnproblem var över, men nu har jag legat vaken i en timma drygt och klockan är 03:30 ungefär. Den här gången vet jag nog vad problemet är - jag är stressad inför skolarbeten. Vi har påbörjat de avslutande momenten i båda kurserna min klass läser för tillfället. Det är väldigt mycket att hålla i huvudet, och framförallt känns det som att det finns hög press på att det ska bli bra resultat. Någonting som försvårar arbetet avsevärt är att det för första gången med uppgifterna är grupparbeten. Nu ska jag inte påstå att samarbeten alltid är apsvårt. Eller att det alltid kapsejsar av någon anledning. Jag kan arbeta i grupp och köra ett samarbete. Det är ett ge och ta moment där man får försöka lägga fram sina idéer, ta del av de andras och sedan bygga ihop det här till något konkret som går att arbeta med. Men det största problemet brukar jag tycka är delaktigheten och att ta ansvar. Jag har en tendens att ha stark vilja, mycket idéer och vilja planera allting in i minsta detalj för att förminska oförväntade svårigheter under processen. Men samtidigt vill jag inte ta över i gruppen och ta för stort ansvar, eftersom det är tänkt att vara en jämnt fördelad arbetskraft. Det är oändligt frustrerande att vara perfektionist i sådana här sammanhang där produktionerna har god plats för kreativitet. I alla fall i den ena kursen där vi ska skapa en videoproduktion från start till färdigt resultat. Att få saker rätt, absolut rätt, känns så viktigt för mig, att det är "good enough" är så svårt att bestämma sig för. Liksom, vart drar vi gränsen för när arbetet är okej? När är det bra nog? Perfektion går ju av uppenbara skäl inte riktigt att sträva efter, så gott nog är det man blir tvungen att ge efter för. 

För min del så är själva storyn en oerhört viktig bit. Berättelsen måste vara intressant, genomtänkt och med fungerande dialog. Men jag har så svårt att dela med mig av mina kreativa idéer. Det känns läskigt/svårt att lämna över halvfärdiga tankar och scen-idéer till gruppen när det finns en risk för att deras reaktion till materialet är dåligt. Men den delen är väl egentligen mitt problem. Känner väl främst oro för det lilla vi åstadkommit i gruppen än så länge, vi är ju i planeringsstadiet från och med igår eftermiddag och på måndag ska vi ha en färdig idé med bildmanus, textmanus och diverse annat att kunna visa upp och diskutera med en lärare. Tidspressen är helt sinnessjuk under den här uppgiften. När läraren visade och förklarade hur tajt med tid vi har för planering/inspelning/redigering av vår videoproduktion i grupp så kan man väl lugnt säga att jag blev orolig. Kanske till och med så att jag blev arg. Ville skrika högt. 2 veckor. Med en uppgift i en grupp man inte själv valt med personer man kanske inte känner tillräckligt väl för att arbeta bra med. Och så ska man - sex personer sinsemellan - komma överens och ta delat ansvar för att de nödvändiga sakerna blir gjorda med så hög kvalité som möjligt. Kan väl lätt säga att jag är lite dämpat livrädd. Jag är ambitiös, så jag vill oftast sikta högt och leverera ett intressant och bra resultat. Men att vara sex personer - sex viljor - kan vara svårt. Alla måste verkligen se till att leverera, och inte bara sitta där och fundera i all oändlighet när beslut måste tas ständigt och kontinuerligt under arbetets gång.

Kanske inte ska gå in alltför djupt här på bloggen om mina åsikter om lärarens gruppindelning, men alltså. Det blev faktiskt riktigt ojämna fördelningar när det gäller kunskaper. I min grupp har vi ingen som arbetat med videoproduktion förut, men i en annan grupp fick de sex personer som allihop kan det där. Var är rättvisan? Hade ju varit sjukt mycket mer rättvist att fördela dessa personer jämnt i alla grupperna så det finns en likartad chans för alla att genomföra och få en bra film. Men så kommer det troligtvis inte att bli. Jag känner mig sannerligen inte trygg i att skapa en film, känner definitivt inte att jag lärt mig tillräckligt mycket för att kunna arbeta under den tidspress vi har. Att vi egentligen aldrig samarbetat med inlämningar förut är också ett hinder för att det försvårar för oss att vi inte är vana att förhandla, diskutera öppet och starkt om hur vi ska gå tillväga. 

Jag har bara lust att krypa in under täcket - ligger redan där just nu - och somna in i en djup sömn tills inlämningen är klar så att vi kan få det här överstökat. Tyvärr går inte det. Man måste kämpa sig igenom. 

Har nu varit vaken sen 02:30, klockan är 04:00. Perfekt tid att konfrontera sina tankar och försöka sätta ord på den stress som rör omkring det i huvud och kropp. Tro fan att jag inte lyckats somna om den här gången. Låg ändå tappert i en timma och försökte. 

Har lust att komma på flera olika stories som min grupp kan försöka använda sig av. Vår idé just nu är intressant men jag oroar mig för att det blir för statiskt, att det kommer vara för dött att se på och att ingenting kommer att hända. Vi måste ha en händelse, en konflikt som är hela orsaken till att våra två karaktärer sitter på en bänk och pratar med varandra. Får väl se om jag kan spåna på någonting. 
Skolan!
Ville ta tillfället i akt att tacka min klasskompis Andreas som glatt påpekade att autocorrect hade levt sitt eget liv i ett av mina tidigare inlägg. Jag hade skrivit om mina svårigheter att sova och att jag låg halvvaken - trodde jag ja. Men tydligen hade min iPhone rättat det till halvnaken. Det låter ju lite mer dramatiskt än vad jag tänkte. Sedan kan man ju diskutera huruvida det ordet också skulle kunna vara relevant beroende på vad man tycker om att sova i för pyjamas. Men det känns lite väl intimt att ta upp på bloggen. Så nu är det ändrat i alla fall, tack Andreas för den informationen. Guldstjärna i kanten till dig. 


Idag blev det grupparbete på lektionen, jag och Sara placerades i en grupp med 3D 2:or. Lite intressant att få snacka med de en del, men det var kanske lite trögt samarbete med tanke på att vi inte riktigt känner varandra. Då blir det svårt att dela med sig och acceptera varandras idéer. Så upplevde jag det i alla fall. Vi gjorde Infographics, vilket är visualisering av information för att förbättra chansen till inlärning. För min del föredrar jag att göra sådant digitalt i exempelvis Photoshop, men vi i gruppen satsade på en analog bild. Jag tycker mest att analogt fungerar som skissmaterial för att brainstorma idéer och att man sedan övergår till ett digitalt skapande av sitt material. Blev faktiskt sugen på att göra lite digitala Infographics av slumpmässiga saker för att testa en del. Får se om det blir av. 


Det här var min en-minuts-skiss som jag gjorde vid sidan av. Vi skulle visualisera fakta om Svenskars utvandring till Amerika under 1840-1930talet. Cirkeln är tänkt att vara en jordglob, men en skiss behöver inte vara så detaljerad. Sånt här tycker jag är roligt, men ibland är det så svårt att filtrera bort alla andras synvinklar och åsikter så att jag bara har min kvar och kan fokusera på det. Man behöver lita mer på sina egna idéer tror jag. 

Kollade precis på klockan och insåg att dagen har massor av timmar kvar att utnyttja! Det var ett tag sedan som jag haft en morgonlektion eller går typ tidigt. Skönt. 
Föreläsning, betyg och intryck
Det blev en halvt vaken natt igen. Vaknade någon gång efter två tror jag.

Sitter på en föreläsning om perception för typ femtioelfte gången. Fast med en ny spinn - ögonens förmåga att se och uppfatta världen. Kul. Jag är så otroligt trött på det här nu, lite tråkigt faktiskt med tanke på hur jag trodde att den här kursen skulle vara intressant. 

Fick tillbaka betyget för kodningskursen idag, shit va nervös jag var innan jag öppnade mejlet och kollade. Hade ju glömt att dubbelkolla ifall det fanns några småfel i valideringen innan jag lämnade in, och reflektionstexten hade jag ingen koll på om den var relevant och bra skriven. Men så fick jag VG. Nu får jag faktiskt försöka skärpa mig och tro lite mer på mig själv. Jag gör ju alltid mitt bästa och försöker vara så engagerad som möjligt i skolarbetet, men tveksamheten för min förmåga finns ofta där ändå. Tror problemet är att jag drar in andras kunskaper för att jämföra, och att jag då blir förvirrad och undrar ifall jag gör rätt. 

Ibland i lektionssalar mitt bland fyrtio elever så blir jag lite smått galen på alla intryck. Jag är hypermedveten om att personen bredvid mig till höger andas högljutt, att någon på raden framför mig diskret flyttar på sig, rör sig lite av rastlöshet. Jag är medveten om att personen till vänster om mig håller på med mobilen och jag ser i ögonvrån att hans tumme rör sig över skärmen. Alla dessa intryck tar sig in via mina sinnen samtidigt utan att vilja fördelas och sållas bort baserat på grad av viktighet. Liksom, vad är poängen med att se att personen bredvid mig rör sitt ben var tredje sekund? Jag försöker ju koncentrera mig på föreläsaren. Det är skumt det här med intryck och koncentration. 

Är det någon förutom min föreläsare som använder ordet högintressant?